Lek
är allvar!
Källan till artikeln är delvis hämtat från den
norske pedagogen Kjetil Steinsholt som letat fram lekens betydelse för Gadamer.
Om vi börjar med lekens historia var den traditionella synen på leken att
den fungerar som en social verkstad där de kan lära sig nya saker och
praktisera tidigare erfarenheter. De skall förberedas för ett framtida
vuxenliv. Redan Platon hade det här synsättet ”Om en pojke skall bli en bra
bonde eller byggnadsarbetare bör han leka i jorden eller bygga kojor. Vi bör
försöka använda lekfulla aktiviteter som ett medel för att styra in barnens
böjelser mot de roller de senare skall fylla som vuxna”.
Det visar sig här då att det finns en annan väg i lekens labyrinter, som
bl.a. Gadamer valt. Gadamer vill icke oväntat gå den hermenutistiska vägen. Han kritiserade det teknologiska och
vetenskapliga sanningsbegreppet. Beprövad erfarenhet och strikt vetenskapliga
ramar står i stark kontrast till den dynamiska leken. Han vill visa att de
vetenskapliga sanningarna inte är ”viktigare” än de sanningar som vi måste
förhålla oss till i vardagslivet. För Gadamer är leken nyckeln till att ge
alternativ för de pedagogiska föreställningarna om kunskap, metod och sanning.
I sitt verk ”Wahrheit und Metode”, (”Sanning och Metod”) försöker han visa att
leken är själva huvudaktören när det gäller vilka förutsättningar som måste
finnas för att vi skall förstå. Leken
är alltså avgörande för vår inlärningsprocess, förståelsen hävdar Gadamer. Själva
poängen med Gadamers föreställning om lek är att förståelse inte äger rum på
den egna kammaren åtskilt från sin omvärld. Det handlar snarare om händelser
som sker i vårt samspel i och med världen, genom att vi öppet ingriper i det vi
vill förstå. Förståelsen är alltså något som sker mitt emellan mig och dig (och
som vi har gemensamt)genom händelser där förståelse bara visar sig genom lekens
dynamiska och ofta oförutsägbara rörelser.
Bollexemplet för att förtydliga
Nu skall vi prata lite fotboll så om det någon som inte förstår sig på
varför vuxna människor springer efter en boll får ni lyssna nu till vad Gadamer
har att säga: ”Bollspelets odödlighet beror på bollens fria , totala rörlighet,
som nästan av sig själv företar de mest kaotiska och överraskande manövrar.” Det är dynamiken och processen som skapas i
leken.
August Strindberg får fram något av detta i hans drama Ett drömspel: ”Jag är övertygad om att
livet är en lek; i leken klyvs, fördubblas, förångas och förtätas vi, vi flyter
ut, försvinner och samlas igen”.
Lekfördärvare
Enligt Gadamer uppfyller leken sitt syfte först när den som leker går upp
i den. Gadamer kallar t o m den som inte tar leken på allvar för
lekfördärvare. Det duger inte att delta i leken på ett halvförpliktigande eller
distanserat sätt. En sådan distans gör att man närmar sig leken som om det vore
ett ting eller ”bara lek”. De som kritiserar fiaspelets figurer för att de har
fel färg, eller låter sig irriteras över att schackdrottningen är elak går inte
upp i spelet. De är inte ”med”.
I sin bok ”Reflektioner kring min filosofiska resa”, skriver han om hur
leken öppnar världen och tar till orda på ett sådant sätt att den kan förklaras
och tolkas. Därför är leken ett mycket allvarligt projekt för Gadamer, vilket
också var titeln för den här texten.
Bildkälla: www.sxc.hu
Bildkälla: www.sxc.hu
