Den dramatisering som följer är en del av utbildningen till församlingspedagog 2013. Hans Edwardsson har skrivit om legenden för att den skall vara i dramaform. Den kan med fördel användas för ex. ålder 8-12 år, men även vuxna. Det som fungerar på barn fungerar i allmänhet även på vuxna.
Rekvesita:Masker: Sigfrid,Kung Olof, Kung Sven, Systersönerna, Ängeln, de Onda, en dopkälla=hink, svärd, ett träkar=hink, Kyrksilver, ev. en kräkla.
" I början av 1000-talet sände den svenske kungen Olof, senare känd som Olof Skötkonung, bud till sin kollega, den engelske kungen. Olof ville att någon kristen man skulle komma och predika för honom om Kristus och rätt tro.
(Olof träder fram och bugar konungsligt)
Att finna någon som var villig att bege sig till det vilda landet i norr var inte alldeles lätt.
(Sigfrid träder fram)
Men Sigfrid, som är biskop i York, och en lärd man tog på sig uppdraget att missionera för den svenske kungen och hans undersåtar. Som resesällskap tog han med sig sina tre systersöner med de märkliga namnen: Unaman, Sunaman och Vinaman.
(Unaman, Sunaman och Vinaman träder fram)
Efter några dagar till sjöss kom de fram till Danmark, där de blev väl mottagna av kungen Sven Tveskägg och hans biskopar. Svens far, Harald Blåtand kristnade Danmark år 960.
(Sigfrid hälsar på Sven)
I Danmark stannade man en tid, men fortsatte sedan resan landsvägen upp genom Sverige. De färdades på steniga vägar, genom täta skogar och över fagra ängar.
(Sigfrid och systersönerna strävar framåt)
En natt när de var i det sydliga landskapet Värend, hade Sigfrid en märklig dröm. Efteråt berättade han för sin systersöner:
(Sigfrid berättar) Här var en välklädd man med skinande anlete. Han (Ängeln) sa: Stå genast upp och följ mig! Då följde jag med och han visade mig den plats där jag skulle bygga Guds tempel. Han sa (Ängeln): Här skall du grunda Herrens hus!
Sigfrid och systersönerna gav sig genast iväg till platsen. Precis som i drömmen var platsen där grunden till kyrkan skulle byggas. På denna plats står fortfarande en kyrka, nämligen Växjö domkyrka.
(Sigfrid predikar)
Allmogen i trakten strömmade till och fick höra Sigfrid predika. Tolv stormän i trakten kom till tro och blev sedan kyrkans förespråkare. Snart blev det dags för Sigfrid att resa vidare. Han skulle besöka kung Olof som befann sig i Västra Götaland, vid Kinnekulle.
(Sigfrid och Olof möts)
Efter några dagar döptes Olof till den kristna tron vid Husaby källa, tillsammans med sina närmaste män.
(Sigfrid döper Olof genom att doppa hans huvud i källan)
Vid samma tid skedde en tragedi i Växjö. På natten kommer några onda män till kyrkan för att stjäla kyrksilvret. Det var skålar och fat i silver, dyrbarheter som de haft med sig från England.
(De onda männen kommer smygande)
De släpade ut de tre bröderna, Sigfrids systersöner, och högg av deras huvuden. Sedan lade de deras huvuden i ett träkar, som sänktes i den intilliggande sjön. Resten av kropparna begravdes under en stenhög.
(De onda männen lägger huvudena i träkaret)
När Sigfrid fick höra om dådet skyndade han sig tillbaka. Han bad till Gud för att få reda på vart deras kroppar hade försvunnit. Han gick på stranden alldeles intill kyrkan. Då såg han tre fagra ljus som lyste över vattnet. Sigfrid vadade ut i vattnet.
(Sigfrid vadar ut i vattnet)
Där fann han karet med de tre huvudena i.
(Sigfrid lyfter karet med huvudena och säger): Må Gud hämnas!
Efter en tid kom kung Olof till Värend. Han såg till att mördarna blev dömda.
(Kung Olof dömer de onda männen)
Efter ytterligare missionsresor slog sig Sigfrid ned i Växjö. Där levde han till hög ålder och där i domkyrkan, ligger han också begravd.
(Alla figurer bugar)
